Idag kom jag tillbaka till verkligheten, efter ett mycket skönt, välbehövligt och fantastiskt lov är skolan tillbaka i vardagen igen. De nationella proven kryper sig på en lite smått och pressen kommer mer och mer desto längre tiden går. Det är en av mina svaga sidor, att inte kunna koppla bort den så kallade pressen, istället bygger jag upp en mur av krav på mig själv som jag vet kommer göra mig besviken.


Viljestyrka är ett sätta att leva sitt liv på, är det många som väljer det? Är det många som kan ha det som ett alternativ? Och vad tar man sig till ifall man har sig själv som värsta fienden?

Det går nog lite väl lång tid mellan inläggen känner jag, fast tiden finns inte - tyvärr...