Det jag stör mig på är att så fort man träffar eller spenderar tid med en person av det motsatta könet förväntas att man ska bli ett par. Att man måste vara intresserad av personen på ''kärleksnivå'' för att ens kunna få vara i samma rum, ensamma. Detta gäller för det mesta folk i omgivningen och även de man ska träffa, ifall de inte riktgit blivit upplysta om det så kallade syftet. Nu menar jag inga namn alls, (bara så att ni som känner mig vet) utan jag tänker även på människor som jag känner & inte känner, i min omgiving, inte bara mig själv.
- Kan man inte få ha vänner utan att de måste leda till kärlek?

Mina ben lever inte längre - totalt utmattad, så nu säger kroppen trevligt helg, puss!
♥